Showing results by author "Fjodor Dostojevskij" in All Categories

Den fattige studenten Rodion Raskolnikov får idén att ta sig ur sin och sin familjs förtvivlade situation genom att mörda en gammal, ohederlig och girig pantlånerska och lägga beslag på hennes gömda förmögenhet, så att han har råd att avsluta sina studier och kan vara till gagn för samhället. Han är påverkad av de rådande nihilistiska teorierna, där stora andar och starka karaktärer som han själv inte står under gängse lagar och moral, om de idealistiska målen främjas.

Bröderna Karamazov var den sista och största romanen, som Dostojevskij skrev, och den betraktas inte bara som Dostojevskijs största verk, men även som ett av världslitteraturens. En enastående roman om gott och ont, tro och tvivel, liv och död med genomgripande psykologiska porträtt, som visar människans sammansatta väsen på gott och ont. Det tas avstånd från nihilismen och istället framhävs betydelsen av skuld, ansvar och medkänsla.

Den vänliga och naiva epileptikern Furst Mysjkin återvänder med tåget till Sankt Petersburg efter en lång kurvistelse i Schweiz - utan många rubler i fickan, men med hopp om ett stort arv efter sin avlidna välgörare. På tåget börjar fursten prata med en man, som visar honom en bild på den vackra femme fatale Nastasia Filippovna. Denna händelse samt mötet med familjen Jepantjin, som är avlägsna släktingar till fursten, förseglar Mysjkins öde och gör så att han snabbt dras in i både romantiska och ekonomiska intriger, som visar sig ha katastrofala följder.

Omdrejningspunktet for romanens handling er mordet på den gamle vellystning Karamazov. Opklaringen af mordet er en psykologisk thriller, der er spændende som en kriminalroman. Vi følger hans tre sønner, der på troværdig vis repræsenterer forskellige ideologier: Den ældste, Mitja, er ligesom faderen en udsvævende levemand, den næstældste, Ivan, er den intellektuelle ateist og nihilist og den yngste, Aljosja, er den barmhjertige og godhjertede kristne, der minder om Fyrst Mysjkin i Idioten.

Den fattige student Rodion Raskolnikov besættes af ideen om at komme ud af sin og familiens fortvivlede situation ved at myrde en gammel, uhæderlig og grådig pantelånerske og bemægtige sig hendes gemte formue, så han kan fuldende studierne og virke til gavn for samfundet. Han er påvirket af de herskende nihilistiske teorier, hvor store ånder og stærke karakterer som han selv ikke er underlagt gængs lov og moral, når det gælder om at fremme ideale mål.

Dostojevskij (1821-1881) regnes i dag for en verdens største forfattere gennem tiderne. Har ud over Kældermennesket bl.a. skrevet de verdenskendte romaner: Brødrene Karamazow, Idioten og Forbrydelse og straf."Jeg er et sygt menneske … Jeg er et ondskabsfuldt menneske. Et utiltalende menneske." Således indleder Kældermennesket sine Optegnelser fra undergrunden. I forbitrelse over den herskende naive tro på fornuften, fremskridtet og individualismen har Kældermennesket isoleret sig.

Den milde og naive epileptiker Fyrst Mysjkin vender tilbage til Sankt Petersborg med toget efter et langvarigt kurophold i Schweiz - uden mange rubler på lommen, men i håbet om en stor arv efter sin afdøde velgører. I toget falder fyrsten i snak med en mand, der viser ham et billede af den smukke femme fatale Nastasia Filippovna.

"Jag är en sjuk människa... Jag är en ond människa. En motbjudande människa." Så inleder Källarmänniskan sina anteckningar från underjorden. Källarmänniskans förbittring över den härskande naiva tron på förnuft, framsteg och individualism har lett till självvald isolering. Han protesterar mot reduceringen av människan till en schablonaktig förnuftsmänniska.

De ydmygede og sårede, som Dostojevskij udgav som føljetonroman i 1861 kort efter hjemkomsten fra Sibirien, er tema- og stilmæssigt en forløber for de store romaner. Den fik en blandet modtagelse hos kritikerne, der ikke alle var lige begejstrede. Det var til gengæld læserne, som ventede spændt på næste afsnit og følte med den hjemløse og ydmygede Nelly.

Goljadkin är en lägre tjänsteman vid ett större ämbetsverk i Sankt Petersburg. Han känner sig förödmjukad i det starkt klassindelade samhället och drömmer orealistiskt om en högre position och mer inflytande. Hans ambitioner gäckas gång på gång och han känner sig kränkt och förnedrad. Detta resulterar i ett sjukligt sinnestillstånd där han inbillar sig möta sitt alter ego - Goljadkin den yngre - som klarar av det han själv inte förmår.

Dobbeltgængeren er fra Dostojevskijs ungdomsår og er hans anden roman udgivet i 1846. Romanen er blevet stående som en klassiker med sit psykologiske studie af menneskets komplekse, ofte modsætningsfyldte natur, der under ugunstige omstændigheder kan udvikle sig til sygelig skizofreni.Goljádkin er en lavt rangeret embedsmand på et større kontor i Sankt Petersborg. Han føler sig ydmyget i det meget klassedelte samfund og drømmer urealistisk om øget rang og indflydelse.

I Et svakt hjerte (1848) blir vi introdusert for en av de undertrykte eksistensene som er fremtredende i Dostojevskijs tidlige forfatterskap. Her møter vi en underdanig, ydmyk og følsom kontorist, som i gledesrus over muligheten for å inngå ekteskap med sin elskede, er for sen med å levere et kopiarbeid til den forgudede sjefen sin. På grunn av hans samvittighetsfulle og følsomme karakter får dette fatale følger.

Krótkaja, fra 1876, ble utgitt i Dostojevskijs enmannstidsskrift En forfatters dagbok, som man i samtidens Russland ventet på i spenning for hvert eneste nummer. Den korte romanen er en fortvilet manns monolog natten etter hans unge kones selvmord, og tragedien blir langsomt avdekket gjennom den usammenhengende talen hans ved hennes båre.

Fortellingen foregår over fire netter i Sankt Petersburg, som med sin nordlige plassering er kjennetegnet av lyse sommernetter - de hvite nettene i juni og juli hvor lyset aldri forsvinner. I disse nettene streifer fortellingens hovedperson rundt i byens gater. Han har verken venner eller familie, og den eneste kontakten han har med omverdenen er å betrakte livet som utspiller seg rundt ham på de ensomme spaserturene sine.

I Onde ånder giver Dostojevskij en dybdeborende analyse af nihilismen og terrorismen med udgangspunkt i en gruppe revolutionære centreret omkring lederen Pjotr Verkhovénskij og den dæmoniske kyniker og nihilist Stavrógin. Dostojevskijs visionære analyse forudsiger nærmest med profetisk klarhed den voldelige russiske revolution, og den er helt aktuel i forhold til den terrorisme, vi oplever i nutiden. Efter terrorangrebet 11.

Den blida (Krotkaja) från 1876 publicerades i Dostojevskijs enmanstidskrift En författares dagbok, där varje nummer inväntades med spänd förväntan i samtidens Ryssland. Den korta romanen återger en förtvivlad mans monolog natten efter sin unga frus självmord, där tragedin långsamt spelas upp genom hans osammanhängande tal vid hennes bår. Berättaren är en avskedad officer, som nu arbetar som pantlånare.

Alexej arbetar som informator hos en general, som befinner sig på en tysk kurort med sin familj. Han är förälskad i generalens styvdotter, Polina, och för att rädda henne ur ekonomisk knipa prövar han sin lycka i kasinot. Där drabbas han dock av speldjävulen, vilket får honom att glömma allt runt omkring - inklusive Polina.Spelaren är förmodligen den roman i världen, som är mest känd för sin ingående skildring av spelandet som ett beroende.

I 1849 blev Dostojevskij dømt til døden for formodet deltagelse i en konspiration mod zaren. Dødsdommen blev ændret til ti års tvangsarbejde i Sibirien, hvor han tilbragte de første fire år med lænker om benene i en straffelejr blandt samfundets værste forbrydere og efterfølgende aftjente seks år som soldat. Fængselsstraffen præger hans forfatterskab, og i Minder fra dødens hus (1860-62) skildrer han livet i tugthuset gennem romanens fortæller, Aleksander Petróvitsj, der er dømt til ti års strafarbejde for mordet på sin hustru.

Berättelsen utspelar sig under fyra nätter i Sankt Petersburg, som med sitt nordliga läge karakteriseras av sina ljusa sommarnätter - de vita nätterna i juni och juli när ljuset aldrig försvinner. Under dessa nätter stryker berättelsens huvudperson omkring på stadens gator. Han har varken vänner eller familj och hans enda kontakt med omvärlden är att betrakta livet som utspelar sig runt omkring honom under hans ensamma promenader.

En ful historia (1862) är en satirisk fars där författaren ekiperar en gentleman från de högre klasserna med tidens fashionabla liberala idéer - idéer som dock inte sitter djupare än att det blir helt fel när han ska använda dem i det praktiska umgänget med de ofrälse: På väg hem efter en blöt kväll med ett par kollegor stöter Ivan Iljítsj Pralinskij på en av sina underordnade som just har gift sig och håller bröllopsfest.